Bild: Jan Engman

Conny Sandström, Jägarnas Riksförbunds ordförande, fällde en 150 kilos björnhanne med hjälp av sin hund Tuff.

Efter cirka fem minuters ståndskall på björn från älghunden Tuff lyckades Conny Sandström komma runt grantätningen. Han sköt en björnhanne på 150 kilo med ett skott. Det var första fällda björnen, både för Tuff och Conny, och jaktupplevelsen gav mersmak för Jägarnas Riksförbunds ordförande. – Det här är verkligen jaktens formel 1. Det finns ingen mer exklusiv jakt än löshundsjakt på björn, säger han.

Lördagen den 16 september var egentligen vikt för älgjakt. Conny Sandströms jaktlag har 2 500 hektar runt byn Bursiljum i Burträsk, som hör till Skellefteå kommun i Västerbotten.
Klockan 5.30 var de 15 passkyttarna utsatta och Conny och hans son gick som hundförare.
Men det var när den tredje såten skulle jagas av som det plötsligt blev björnkontakt klockan 15.15. Fyraårige Tuff, som är en blandning mellan jämte och svart-norsk älghund, har visat sig vara en duktig älghund. I år är det två älgar skjutna för honom och tre förra året.

Hunden smög försiktigt
– Han har blivit bättre och bättre. När han stack iväg från traktorvägen trodde jag att det var älg. Men det var helt tyst.
Han kom tillbaka till mig och gick mycket försiktigt tillbaka, berättar Conny Sandström.
Det var tydligt att Tuff spanat in något som fanns därinne i skogen.
Sedan blev det ett intensivt ståndskall. Conny Sandström stod beredd att skjuta. Eftersom det lät så hett skulle det troligtvis gå loss och komma älg i full fart.
Men det kom ingen älg. Det stod still en 70-80 meter bort i en tätning med smågranar.
– Jag börjar fundera på om det är grävling och börjar smyga in, säger Conny Sandström.
Han kryper sista biten in mot ståndskallet för att se bättre under granarna. Med ena handen i marken ser han djuret cirka 20-25 meter bort – det är ingen grävling.

Stirrar rakt in på ett björnhuvud
– Jag stirrar rakt på en stor jäkla björnskalle.
Under någon sekund funderar Conny Sandström att sikta mot huvudet, men överger snabbt den tanken.
– Efter 10-15 sekunder försvinner björnskallen.
Men ståndskallet fortsätter oförtrutet.
Conny ser bara hunden i riset.
Tuff kommer tillbaka till husse en andra gång innan han fortsätter jobbet inne i tätningen.
– Det har gått närmare en minut och jag börjar känna att björnen nog inte tänker gå till attack mot mig.
Conny hinner kontakta jaktledaren och berätta att han har björnkontakt. Efter ett telefonsamtal har jaktledaren fått bekräftat att björnjakten ännu inte är avlyst. Conny får klartecken att fortsätta.
Björnen är cirka 20 meter bort, men det är alldeles för tätt för att komma till skott inne i grantätningen.
Conny får syn på en tallbacke, som ligger bakom tätningen, och beslutar att ta sig runt i en halvcirkel.
När han tagit sig runt möter han en magnifik syn, cirka 20 meter bort.

Står upp på bakbenen
– Björnen har rest sig på bakbenen och står upprätt med frambenen sträckta över huvudet. Det är det häftigaste jag sett.
När Conny lägger an .308-studsaren hinner björnen sno runt ett kvarts varv. Men den står kvar upprätt med ramarna ovanför huvudet när skottet avlossas.
– Skottet tar under armhålet. Björnen dunsar i backen med en duns och ett väldigt vrål, berättar Conny.
– Björnen rullar runt i ett brunt virrvarr, tillägger han.
400-500 meter bort sitter jaktkamraterna på sina älgpass och hör det fortsatta vrålandet.
Fyra meter från skottplatsen låter björnen fortfarande lite.
Men Tuff är för nära för att Conny ska våga avlossa ett avfångningsskott.
Conny är orolig att björnen ska spela död och plötsligt rusa upp.
Men så blir den tyst och stilla.
– Då lägger sig Tuff bredvid björnen och jag förstår att det är över. Då har det kanske gått fem minuter efter det första ståndskallet.
Levandevikten på björnhannen är 150 kilo. Åldern uppskattas till fyra år.
Det blev en lång jaktdag, som började fyra på morgonen.
– Först till midnatt var vi hemma från slakteriet, dit besiktningsmannen kom.
Det är egentligen inga björnmarker runt Bursiljum, som ligger nära kusten i Västerbotten. Men som ordförande för Jägarnas Riksförbund har Conny Sandström jobbat hårt för att både höja tilldelningen och få åteljakt på björn tillåtet.

”Det absolut häftigaste”
– Fast det är klart. Efter en sådan här jaktupplevelse står det klart att löshundsjakt på björn är det absolut häftigaste. Det finns ingen mer exklusiv jakt än att få smyga fram när en hund ställt en björn, fastslår han.
Och något björnhundsprov behövs inte för Tuff. Han har visat att han både har dådkraft och är lagom försiktig.
– Nu efteråt förstår jag på hans försiktiga, smygande beteende att han troligtvis träffat på björn tidigare. Precis som en lite osäker unghund kom han fram till mig först och sökte stöd innan han fortsatte.
Conny Sandström tycker att hans björnmöte visar hur svårt björnjakt är.
– Det här handlade dels om tur. Det går att passera en björn på 20-30 meters avstånd utan att upptäcka den. Dels handlar det om att ha en bra hund om en björn upptäcks. Och i viss mån är det en fråga om att vara en bra jägare att lyckas komma i rätt skottläge.